På infall bokade jag bord hos Daniel Berlin när de släppte nya tider redan i november och lyckades knipa åt mig en plats för 4 nu i Mars och var något nöjd över detta. Vi var där för 2 år sedan och då var besöket verkligen bra,så när då den andra stjärnan delats ut till stället,,då testar man igen.
Det var rövväder på lördagen då vi skulle iväg ,men som tur var var det inte så illa att det inte gick att köra alls. Lagon till snöstorms säsongen har Kapten skruvat ner monsterbilen så valet stod mellan Iq och Iq,,så vi klämmer in 4 vuxna pers i den minsta bilen ever och drar till Skåne Tranåg med livet som insats. Kan säga att det INTE kändes ok med det extra bagaget på isgata ,men vi tog oss dit sakta men säkert!
Väl där blir man hälsad av självaste Daniel Berlin ute på gården och det är verkligen en sjukt fin touch. Han är inte för upptagen för att hälsa på sina gäster och det slår en där och då att det är rätt ofta man inte ens får se skaparen bakom maten n är man äter fint. Här får man det,med hela personalstyrkan i kör efter honom ,ett varmt och hjärtligt välkommet som känns ända in i själen.
Vi startar med bubbel och bara sitta ner för att insupa atmosfären.
Som vanligt är det en sittning i ett väldigt litet rum med ca 4 -5 andra bord,dvs väldigt intimt och avslappnat .
Vi startade med en soppa på tångkrabba och kärnmjölk från Vilhelmsdal ,ett utmärkt val när det är bitande kallt ute .Jag brukar inte gilla soppor men här behöver man inte ens fundera,här är det helt enkelt gott.Nylöpad ljummen mjölk i sjuden lätt rostad tångkrabba hette denna rätten.Eftersom man får menyn med sog hem skriver jag helt enkelt ut vad skaparen av rätten kallar den.
Vi hade lite problem med bordsdekorationen. Som vanligt får jag känslan av kejsarens nya kläder när det är så svårt att man inte ens kan tycka det är snyggt men ingen vågar säga något,,vår påminde om skrämselbilderna på ciggarettpaket -"såhär ser dina lungor ut när du röker" typen.
Det som är lite fräsigt är att den är i glas eller keramik av något slag.
När då inte bordsdekorationen alls spelar någon roll kan vi återgå till maten. Här var det rom och mjölke med karamelliserad kavring och denna var en topp fem från kvällens meny. Jag gillar inte alls fiskägg i vanliga fall för att det just är så salt men här var det bara ren smak,inte dödat med salt och låtsasarom,,det smakade svagt hav och mjukt smör.
Färsk rom och Mjölke av kvabbso i grädde av valnötter.
Lagrat fett av linderödsgris i rostat vete och god senap .
Här har vi Daniel Berlins variant på äggakauga! En jäst pannkaka med rökt grissida kokad i ättika och frusen pepparrot ovanpå,en liten blini man bara mulade i sig och genast konstaterade att man behöver en bricka av dessa!
Tupplever i rostad. anis kastanj och kanel,något Kapten kommer att kräva på sin nästa födelsedag!Enbart.
Kvällens tiopoängare var gösen med purjon och krusbär från fjolåret,,till detta fick vi ett Riesling som rimmade så väl med maten att det bara träffade den där punkten. Kommer att drömma om denna gösen i många år framöver. Rieslingen hade de kunnat fortsätta att servera över flera av rätterna då det var kvällens bästa vita och jämfört med de andra som sen kom efter detta var det svåt att toppa alls. Detta är ett lättdrucket underbart mingel och matvin medans de efterkommande var oerhört svåra. Ett vin som bara luktade illa (men som smakar jättegott) och ett alldeles dött väldig gammalt spritigt vin som doftar konjak och smakar vatten,,ja då är det svårt att toppa ett vin man funderar på att ta hem lådevis av;)
Vanligt jäkla smör och varmt bröd,,men så vanlig var det inte,det var en enastående rätt i sig som var enkel och skön i detta hav av komplicerade smaker. Bara varmt bröd med gräddigt smör från Vilhelmsdal.
Fisk igen,en fantastisk torsk i rökigt smör & förra säsongens blommor. Till detta fick vi ett naturvin som inte alls funkade för mig. Doften var extremt stark och även om smaken var grym gick inte den fräna doften att blockera och det var inget vin man gärna dricker igen. Jag har druckit fina stinkande viner förr och alltid kommit över doften som oftast ändrar sig efter en stund i luft,men denna tog över rätten lite tyvärr.
Ett litet bonuskex på havskräfta,dvs paj på havskräftans leder och klor rosor och knölar.
Sen ännu en havskräfta och här gav jag mig,det funkade inte med konsistensen och eftersmaken på denna och ingen var väl lyckligarre än Christoffer som då fick två av denna;) Jag har alltid haft problem med havskräfta då den lämnar en freonsmak i gommen som stannar kvar jättelänge och då väljer jag att hoppa hellre än att äta freon resten av kvällen. Taktiskt.
Den heter Resten av kräftan grillad i sitt skal med tillvaratagna bär & pressade växter i torkad buljong.
Glödgad stenbit med åldrad strandmålla inlagt ankägg och vispad mandelpotatis,och till denna rätten ett ännu mer speciellt vin som var över 20 år gammalt. Detta innebär att det får en doft av konjak men en smak av vatten och sprit,inte heller det något jag alls uppskattade. Alla itom kristoffer lämnade kvar det mesta i glasen,det var helt enkelt inte gott och ingen av oss tyckte det rimmade vidare med maten vi fick heller.
Sen kommer klassikern på Berlins,en rotselleri grillad i bokträd med bröd av skalet ,buljong av resterna och fett av blasten,en kavalkad av rotselleri med andra ord. Denna kommer självaste kockarna ut och skär upp och hela rummet tystnar som en skolklass med en sträng lärarinna;)
Till nästa rätt kom så ett magiskt rödvin som var fruktigt lätt och riktigt bra till maten,och vi glömde snabbt de två andra lågmärkena.
Fisk igen,,det kändes faktiskt lite som att få samma rätt om och om igen här,vit fisk är vad det är och blir inte mer spännande än så,då är det snarare tillbehören som är skillnaden och de var ju såklart alltid lika vältajmade. Här var det mörad piggvar i cikoria ,juice av jästa äpplen och bakade andtungor. Flarnet ovanpå var alltså anktungor,,och det var skitgott. Who knew?
Mitt efterlängtade kött,,ensamlamm,fruktansvärt fint och g ott och jag vägrar tänka på vad det är jag äter! Kapten gillar inte lamm så mycket så jag fick två av denna och vinet till detta och föregående rätt var bara för bra för att vara sant! Dorset lamm grillad med jäst svamp,torkad stolt fjällskivling och syrade frukter.
Jag missade att fotografera denna rätten när locket var av men det var röbeta inuti rödbeta,,sjukt gott! Som en liten efterrätt i sig!! 18 av dessa tackarrrr,,Liten björkeldad rödbeta i stor rödbeta ,oxsvansfett och svarta vinbär.
Vi optade för lite ostar innan desserten och de kommer såklart från Vilhelmsdal,supergoda alla tre. Efterlyser lite lite mer bröd att äta dem med,men man kan inte få allt här i världen. Det var stora portioner ost till det lilla brödet ni ser i bakgrunden,för två pers dessutom. Att det sen var jäkligt gott hjälpte inte till;) Här tog jag ett glas av den fantastiska rieslingen och de andra dessertvin oc det var übergrymt. Är lite rädd för att ta vilket dessertvin som helst till ostarna för det KAN bli ett svågreppat åldrat konjaksspritigt spektakel jag inte alls gillar ,men det visade sig vara godis från himmeln till ostarna här;)
Ja konsten var ,,,svår. Här bakom mig ser ni en rendering av hur min livmoder såg ut när de plockade ut den. Rosa och knölig. Svår.
Vidare till efterräterna blev det isad färsk kärnmjölk i frysta pressade Mutsu äpplen och sockrad tång.
Hommage till Ellen Ehk(kvinnan som står bakom bordsdekorationerna ) Skogsbär och stött syra i gräddiga oxelbladsknoppar. Svår,,Här någonstans minns jag inte skitmycket av vad det smakar ,det är lite så med vinpaket ,det är underbart i början och DÄR och då smakade det jättebra,men jag minns inte det lika väl som jag gjorde med de första rätterna.
Efter 7 glas vin kom man då på lite att göra med våra rökarlungor och det är sant som de säger ,bara fantasin sätter gränser för vad de säger en!
En klassiker kom tillbaka till kaffet,en dessert de haft i 7 år och som de har svårt att plocka bort pgr av efterfrågan. Salt torkad äggvita,karamelliserad rosmarin ,jäst frukt och frusen getyoghurt.
Kogekaffe till avslutningen och det blev faktiskt så att vi fick be dem ta ut det och koka nytt för det blev mer te än kaffe och det skulle tydigen vara så ,men gillar man det inte så är det vad det är. Ett mustigt starkt kaffe är det jag suktar efter när man downat 10 smårätter som ett bra avslut på kvällen. Jag har ju gärna kaffet TILL efterrätten och det är det ingen som verkar vilja förutom jag,,när det söta är borta är liksom kaffet lite överflödigt (kaffe är förvisso aldrig överflödigt) .
Till kaffet ställde de fram en choklad,,,goja,,(färskmanglad 74% massa av kakao)med ett stort kex till som jag snabbt bröt och doppade i chokladen. EFTER det,,,ganska lång efter det berättade de att det INTE skulle ätas,,förklarade varför det smakade skit. Bivaxkex som man serverar till för att,,ja varför?? Ett plastlock hade varit tydligare och ungefär lika gott;)
En sammanställning på kvällen ? Det var bättre förra gången. Inte maten,den var så bra den kunde vara hela kvällen igenom även om om där är en del upprepningar med fisken och ett par viner vi inte alls gillade (något man räknar med i fine dining) .
Förra gången var det mer en helhetsupplevelse,, Kaffe i orangeriet,paus i maten med grillad råka,mer små uppvisningar och roliga serveringssätt. Denna gången var det en enda lång sittning utan några toppar så att säga,,
Jag vill än en gång poängtera att maten kan du inte hitta ett enda fel på ,snarare kan du hitta fler rätt än man tror är möjligt med mat.
Hur mycket kan då en måltid kosta? Hur mycket kan man fermentera,långtidskoka,skumma röka,hänga piffa och trixa och hur mycket kan bra mat kosta innan man tycker att det faktiskt inte var värt det?
Denna gången närmade vi oss sannerligen den siffran där jag frågar mig just den frågan. Jag har inga problem att betala för detta,jag känner bara att gommen ställer sig frågande till om den kan få ut så mye av maten att det meriterar de ca 4000kr per person som det kostade?
Denna gången var där inget som gjorde att jag tänkte "oh,gud så coolt" ,de små detaljerna som gör att du inte kan få den upplevelsen mer än här. Allt är väldigt väl genomtänkt ,det är inget snack om saken,men snart är det kanske så genomtänkt att det blir svårt för mig att greppa den röda tråden. Allt från servitrisernas enheltliga linneklädnad (en helt formlös knälång särk) till de svåra konstverken på väggarna och den svåra musiken från Yoo-Yoo foundation(hörde den bara på toaletten dock) .
Det börjar bli så avskalat att om man inte lever i dessa kretsarna liksom missar hoppet från billiga bländverk (torris och tomtebloss) till extrem coture inom mat.
Detta är extrem coture inom mat,men någonstans var det rödbeta,kålrot och gös,,inte något för oss exotiskt även om tillagningssättet var flawless . Jag tror att en New Yorker hade gått nuts i sin rescention av maten för det är så exotiskt för dem .
Allt som allt,väldigt bra mat,,,väldigt jävla bra mat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar