Sidvyer, senaste månaden

lördag 12 augusti 2017

Så Magnesium var trickset??!

Nu var det ett slag sedan jag ylade om  mina krämpor mm och det beror väl på att jag inte har så många kvar?
Allt det underliga som hände mig genom hela mitt liv har slutat  successivt  och man märker ju sällan när man INTE har något,till skillnad  mot när man plötsligt  tappar hörseln på ena örat eller får hysteriskt ont i en njure. Det märker man.
Jag har fått underbara uppenbarelser pö om pö det senaste 1,5 åren tack vare Levaxin och Liothyronin.
Små saker  som inte rättade upp sig var jag ganska ok med,när 90% av all skit försvinner vill jag inte påpeka de återstående 10%  men nog tyckte jag det var underligt att  just träning och hår inte vill ge sig? 
Håret började trilla i våras igen,inte lika drastiskt som  innan Levaxin men dock en behörig ökning. sen  uppehållet jag så eldigt längtat efter. Antog att det var stressen efter Katt och Kis som tärde men  aldrig annars har stress fått mig att tappa hår,det vore väl underligt om det så är faller PÅ medicin?
Jag började äta  lite siliscea och b-vitamin för att få mina naglar att åtminstone fästa vid nagelbädden och med det startade håravfallet. Pest eller Kolera? Man behöver naglar för en hel del saker,det märker man när man inte har dem. Jag behöver fan mitt hår med för att hålla mig stabil i sinnet! 

Jag fick sluta med  hår och nagelprodukter och hålla mig enbart till zink igen (det främjar upptaget av levaxin och hjälper till med naglar och hår) . 
Träningen så,, jag KAN träna men inte greppa saker,då slutar händerna funka .Kan inte ta i för mycket för då ger sig ryggen och höfterna helt,där jag får träningsvärk(och herrejävlar vilken träningsvärk)  där inflammeras lederna. Skillnaden är väl att de inte håller på i 6 månader  efter utan det ger sig ganska så snabbt nu,typ en vecka.
Jag blir sömnig darrig och lite vinglig av bara 15 minuters lagom träning och får ont i hela kroppen,,inte normalt dvs.

Vet inte varför jag började testa magnesium men det kändes rätt iaf,,och vips.
Efter 2-3 veckor slutade håret trilla,mina naglar är toppen,jag har UTHÅLLIGHET på gymmet! Jag kan nästan springa nu! NOLL träningsvärk,och det skummaste av allt,,jag har börjat svettas!  Ja nu ska vi inte överdriva ,det syns ingenting som på vanliga människor men jag KÄNNER hur jag blir varm och hur porerna öppnar sig! Denna känslan är HELT ny för mig,det har aldrig hänt i hela mitt liv att  det fungerar och känns så rätt på gymmet! 
Magnesium alltså. 
Visste att Zink och Magnesium är till för att bland annat hjälpa kroppen återhämta sig och styra hormoner rätt till sina jobb men att skillnaden skulle bli såhär stor var jag inte beredd på,och med min  historik av att inte kunna processa något som har med hår och hud att göra är man inte skitsugen på att testa nya preparat,men man får helt enkelt stånga huvudet blodigt ett par gånger för att hitta rätt.
Ett par exempel på naturmedel jag inte tål är Kalcium,big nono,det lagrar sig överallt i kroppen och kan inte hitta ut och jag tappar hår. D-vitamin kastar in mig i en stup Hypoperiod där ALLT kukar ur,,detta vill jag till var pris undvika någonsin igen. Båda dessa SKA jag ju äta som ligger på ett undertryckt TSH ,men de hjälper mig inte alls utan gör mig tragiskt kass.

 Så,,magnesium och Zink,, my heroes;)


fredag 11 augusti 2017

Lite jobb och lite Kapten på Monarken!

 Såhär efter semestern är det alltid lika underbart att få återgå till mina rutiner,något som är en stor grej för mig. Jag blir gärna rastlös när jag är ledig  och det innebär även långa nätter där jag äter allt som sitter löst och fast . Detta innebär grov ångest och rutiner återställer makten att INTE  vara fullt lika dekadent;)  Jag avbröt semestern med att färdigställa Johannas arm  och  det var lika underbart att få 6 timmar med henne  denna gången som förra.  Jag har insett att det  är  det är ett stort privilegium  som medföljer detta jobbet,att få  samtala med  människor vars enda gemensamma nämnare är att  de vill ha en tatuering. Jag får lära mig oändliga massor ,dela människors  bekymmer och glädjeämnen,få massa nya sjukt bra ideer och lära känna folk lite. I vilket annat jobb får man göra det? Som terapeut ,ja,men där får/vill du nog inte knyta an till kunden  och har tyngden av att "hjälpa" dem ,veta exakt vad de behöver. Här får jag  prata fritt,böla med dem ,skratta med dem och bara vara i 6 timmar med  människor. Underbart.

 Jag  fick inklämt ett litet nödrop från en kund som efter många år bestämt sig för att gå vidare i livet. Att täcka över ärr är inte nödvändigtvis för att  folk skäms  för dem ,utan för att de är redo att se på något annat,finare  ,något som inte påminner om de mörkaste stunderna i livet.  Stina var redo för det och jag ville gärna hjälpa till.
Christian  kom in för att låta mig fotografera benet  vi gjorde för längesedan då det INE gick att fota  för det var ilsket rött Nu är det så som det ska vara ,lite grått  och vackert:) 
 Fenix har väntat läääänge på dagen  och vi har grinat lite redan innan åt vår mailkonversation. Ibland är jag lite stressad/trött när jag svara på mail,men jag vill svara snabbt för jag vill inte att folk ska behöva vänta. Det finns inget annat sätt att få tag på mig så  jag försöker få iväg korta men ändå uttömmande svar. Det är inte alltid jag lyckas och jag hade tydligen lyckats skicka iväg " du vill kanske inte ha hummersoppa på skuldran,,,"  jävla autocorrect. Vi startade på kwingans  överarm och jag är rätt säker på att det  inte stannar där;)
  Ännu ett inhopp på semestern var Sofie! Fina Sofie som körde från Götet för att få en liten initial  i tinningen. Detta är inte något jag gör i vanliga fall men Sofie har  tatueringar över hela kroppen redan  (inte låret tydligen där en manetkristallkrona tydligen hade passat fint;))  och hon kommer aldrig att  jobba igen (tyvärr) pgr av  stor otur i livet.  Då  kan jag inte säga något annat om tatueringar i ansiktet ,inte om man dessutom  väljer något så sirligt och vackert.
  Sista helgen på semestern  blev vi inbjudna till Skurup att  grilla lite och vi bestämde oss för att testa cykelvägen! Ja alltså,cykla till Svarte och ta tåget därifrån till  Skurup,,helt knäppa är vi inte.  Notera boomboxen bakpå Kaptens  (MIN EGENTLIGEN!!)  springare!
 Kapten HAR en egen cykel men den jag nyss så generöst fick av Lasse och Gunilla lockade mer,en grym twospeed   med ballongdäck och lite rost men ack så grym sadel! Han paddlade på som aldrig förr och sydde inte ens. Här demonstrerar han att man även kan börna,,jag dokumenterade ikke detta,,

 Alldeles lagom tills vi kom till Skurup började det hällregna och vi fick sitta inne! Det kvittar ju helt eftersom sällskapet är lika guttit inomhus som utomhus!


 En grym liten flankstek   och lite gott och blandat senare och vi kunde sitta ute på terassen i lite bättre väder iaf
 Det sprack upp och blev en såndär perfekt sommarkväll som man längtar efter att få stoppa ner i minneslådan. Aldrig garanterade och därför alltid lika  uppskattade.

 Floyd satt som ett plåster  på Kapten,som alla djur  alltid gör   och jag är lite rädd att Kapten snart tycker det är dax för en hund;)
  Vi hade ingenting att göra dagen efter och det  och då kan liksom ölandet och vinande gå lite på tosingavis,,så jävla skönt! Såg till att Kapten kunde leda sin egen cykel  och  vi tog sista tåget hem miss i nassen:)

 Vi hade en  jäkla tur med vädret och  det var helt underbart att  cykla hem i den mjuka sommarnatten  utan att det tokregnade ,,en kväll att minnas om vi bara kunde!
  Det är inte mycket till sommar vi haft detta året måste jag nu erkänna ,men fan om inte vi lyckats pricka in de dagarna då det faktiskt var underbart väder och det är värt en hel del  i m in bok;)


tisdag 1 augusti 2017

På Tivoli med Leon

Systers  och Leon kom ner för att göra Skåne  i en vecka och  vi bestämde att vi skulle gå på Tivoli en av dagarna för att hänga och visa Leon  detta spektakel. Kan lätt påstå att Leon nog inte kommer ihåg Tivoli från denna dagen utan mer Kis som GENAST connectade med honom och började LEKA!??  Vi har svårt att få Kis att leka,hon tittar bara på dina händer ,inte på bollen,men med Leon gick det som en dans!  De hoppade rundor i huset från första minuten och det var lite hjärtevärmande sött;) 

Jag tar ju ett foto och målar av en gång om året på Leon och därför skulle systemkameran med  till Danmark med Leon blev nyfiken på den och undrade om han fick fotografera lite. Ja visst,partykameran  är till för att användas och JÄKLAR vad den fick användas! Tror jag kunde höra den spinna !
 Han sätter kameran mot huvudet som man ska ,men tittar inte i fönstret(tror inte  barn kan fokusera så som vi kan? )  så siktet är sådär ,,



 Väluppfostrad som han är hojtar ha alltid åt objektet han vill fotografera " OMELETT KISEN!"
Ja,,Kis ler,,svär på det.
Detta blogginlägget kommer att bli lite från Leons perspektiv,genom kameran;) 

 Till att börja med lite ofokuserat men det gav sig efter en stund och tillslut blev det faktiskt bra bilder. Han verkade gilla att fotografera !


 OMELETT KATTEN!!




Här har du mamma tillexempel,,,Omelett Malin,,,
 Vi fick anpassa oss lite till hans längd ,kameran är rätt tung för den lilla kroppen men fasen om vi inte  fastnade tillslut!
 Vi parkade i hamnen  och jag misstänkte att Leon var lite hungrig  när han började äta på vagnen,så en korv innan avfart satt som en smäck! 


Efter en stund ,när Malin tyckte att han inte kan fotografera samma sak hela tiden utan att han fick flytta fokus lite,då hojta han "Omelett alla!!" och fotade loss i tågvagnen som en  liten paparazzidvärg!! Stolt moster!
Han fick med lite härlig utsikt från tåget med. På morgonen regnade det och vi  stålsatte oss för ett blött Danmark igen,men nej,det  klarnade faktiskt upp och gav oss den första varma dagen på väldigt länge sedan Midsommar.
Jag ska kanske inte kommentera Leons fotoskills när jag själva tar liknande bilder? 

Pågatågen troget var det en hel hög förseningar  ,vi stod stilla hälften av vägen pgr av orsaker men Leon var vid gott mod trots detta! Pågen har ett underbart tålamod.




 Tågbyte i Hyllie,,även det försenat,,fortfarande tålmodig som fan trots att han var tröttare än trött!

 Ja,jag tror att jag fick 200 bilder på denna vattenflaskan  men vilken vattenflaska sen! Här är det ju hajarna han fotograferar(såklart)  men vattenflaskan är som sagt allerstädes närvarande!




 Väl framme matade vi Kapten som  varit oroväckande tyst hela dagen,efter detta kunde vi bara inte få honom att vara tyst;)



 Vi letade upp en karusell som både vuxna och barn kunde stå ut med och försökte hitta ett ställe att  köpa biljetter,,det tog en halv evighet och Leon var tålmodig,,genom heeeeela de 2 rundorna av karusell han missade där alla andra barn fick åka,för att Malin och jag inte riktigt fixade biljett automaten.



 Tillslut blev det vår tur och eftersom elefanten och Kamelen var upptagna fick vi ta vagnen,,,och såklart klantade jag mig. Första karusellen första dagen han träffar mig på riktigt på typ ett år,,och jag lyckas lyfta upp pågen och slå i huvudet på honom :( ,,,Jag hatade mig själv lite resten av dagen och Syrranmonstret sprang och gnifflade lite lätt när hon tänkte på hur hon skulle utnyttja detta ångestkortet  på bästa sätt i framtiden;)
 Han förlät mig relativt fort och efter en kram var det full fart till den lilla automaten där man kan mata fiskarna,,fast där man oftast matar fåglarna mer. Leon gick igång på detta och  där stod vi och pepprade fåglar med pellets tills vi själv var hungriga!
  Han fick syn på ett klätterhus/lekställning och där låtsades jag och Kapten att vi hade stukat något eller att vi var lite  klaustrofobiska och  Malin fick själv gå upp ned honom,,hon ser ,,nöjd ut med detta beslutet!



Vi  satte oss och åt en pizza på samma ställe som vi satt i midsomras och  där var det typ lights out för Leon som nu bad att få sova i vagnen;)  Vi var också ganska färdiga och efter ett par turer runt  Tivoli drog vi oss hemåt.




  Tåget hem missade han helt och detta gick som tur var väldigt smärtfritt   och vid 18-tiden var vi hemma igen,allihopa helt slut efter en enda liten förmiddag med en liten pojke i en stor värld!   Jag hoppas innerligt  att  han glömmer  karusellincidenten ,det är dock föga troligt att systers låter mig komma undan med det utan att påminna mig resten av livet,men det tar jag,,,det är inte var dag man får öva  på att vara Moster;)