Drömmen om Svansjön,,en dröm på riktigt.

 Jag fick ett nyhetsbrev från Malmö Opera om att "drömmen om svansjön" skulle blixtgästa två korta dagar i Malmö,och nästan av sig själv klickade mina fingrar sig in på deras hemsida och fixade 2 biljetter. Lite förundrad över hur lite jag själv hade att säga till om det frågade jag Maritza om hon ville hänga på,helt ovetandes om detta faktiskt var något hon gillade eller inte. Maritza är på med det mesta,och en perfekt sommarsöndag vuxenfikade vi på Operans utmärkta takterass innan föreställningen startade kl 15.00.

Jag har varit på balett en gång tidigare då Romeo och Julia sattes upp,men då var jag 16 och det är för många år sedan för att ens räkna. Som alltid ger åren en annan färg till ens upplevelser och om jag älskade balett då kunde kvällen inte bli annat än skitbra tänkte jag . 

Jag var inte förberedd,,

För att tackla de första folk brukar slänga sig med när man säger balett är "fjollor i tights" och jag kan inte säga mer än att  gå ni  på ett genrep och gör EN av de rörelserna de männen gör  utan att faktsikt slita av en muskel eller en sena,så imponerar du ändå på mig. Att sen dansa denna extrema form av sjävdisciplin och magi i 3 timmar,, ja det är liksom inte ens lönt att bemöta det uttalandet,,bara testa ni först.

Att titta på dessa dansare är som att förkroppsliga  mind over matter. Det dessa elitidrottare gör är att  pressa in sin kropp i otroliga visioner hjärnan skapar, varesig det är möjligt eller inte. 

Som fd reumatiker med allt annat än hel kropp VET jag hur smärtsamt varenda rörelse är,men de gör det om och om igen ,efter 7 timmars träningsdag,för  vad? Ära och berömmelse? Knappast,jag tror ingen av oss kan nämna en prima ballerina idag om vårt liv hängde på det.

De gör det för oss,,för att förmedla det Tjaikovski ville ge oss redan på sent 1800-tal ,för att ge oss en glimt in i vad en människa KAN åstadkomma om man bara brinner för det.

De gör det för att de kan och för att de brinner. Ingen annan anledning går att hitta för dessa underverk av senor muskler och skär vilja.

De lever sig dessutom in i hela storyn de berättar för oss utan att yttra ett ord,så pass att jag bara vid öppningsmusiken började känna de brännande tårarna. 

Drömmen om svansjön handlar alltså om hur det faktisk ÄR att bli krossad av drömfabriken och hur snabbt ens drömmar och vilja vänds till hat och svek. Jag vill inte avslöja för mycket om ni själva skulle ha turen att få köpa en biljett till denna föreställningen,men i 3 timmar sittar man som limmad till en stol och bara förundras och beundrar,gråter och försöker andas.

Prima ballerina,,stenhårda muskler,senor som sträcks till bristningsgränsen och rå skönhet tryckt rätt upp i ansiktet på dig,, de får det att se ut som om tyngdlagen på scen inte längre gäller. 

Mitt sextonåriga jag tyckte att tights på män var hemskt och att dessa dramatiska poser var överdrivna.

Mit 40åriga jag ser genom allt detta och ser maskinen,smärtan,den extrema kunnigheten hos en människa som plågar sig själv till perfektion så pass att vart steg och vart andetag blir skönhet och lyckan i att kunna göra det en handfull människor på vår jord lyckas med.

 Efter  den stora besvikelsen av La Gioconda var detta som att bli misshandlad till en kulturorgasm av  silkesklädda vaniljstänger.

Alla som deltog,dansare som koreografer och kostymtillverkare,kammarorkester till kulissmakare,,rent geni.

Over and out.