Ibland kan man inte hjälpa att man blir lite kär i sina kunder. Jag kan ha den sämsta starten på morgonen och kanske ha lite taggar utåt,men så vandrar en speciell kund in i studion och bara ger och ger. Hur går det till?
Jag inser oftare nu att folk som sitter ensamma på kontor el bara har kontakt med folk via nätet eller luren går miste om så jäkla mycket.
Denna dagens kund var en pärla bland folk,en av de glasklara små kristallmänniskorna som man får vara jävligt rädd om,och jävligt glad att ha få träffat:)
1 kommentar:
Du är så duktig!:)
Skicka en kommentar