Sidvyer, senaste månaden

måndag 24 juni 2013

En flytt,ett slut.

Det kan inte ha undgått mina läsare att jag velat flytta till mitt drömhus ett slag,och för att kunna göra det måste iaf vi först sälja vårt befintliga. Bankerna misstror egenföretagare deluxe så vi förlitar oss likamed noll på att vi bara sådär får ett lånelöfte  ELLER att vi är betrodda med 2 boenden i väntan på att huset ska säljas(något ingen eg vill) 
Jag har i godan ro satt mig in i rollen av att flytta med noll svårighet. Bit efter bit har det fallit sig helt naturligt ,startandes med flyttlådor och en container. Sak för sak har antingen slängts eller packats ihopa i ordningen "helt meningslösa saker" till "måste hålla koll på ",arkiverats och försvunnit från huset med Kaptens släp till firman där vi kan förvara flyttlådorna och möblerna.
Smärtfritt som fan.
Fram tills igår,,en grej man inte flyttar på så lätt är en katts lokalsinne. Otto var väl inte det stora huvudbryet eftersom han inte kan hitta runt ett hörn,men Katt? Katt är äckligt intelligent och luras IKKE ner i en transportbur,ej heller förvillas hon av att man kör henne en bit bort från stället där hon är född och uppvuxen. Knuten i magen jag har haft,om jag haft en,visade sig avar över våra 2 små barn,som mjukt undrade varför vi packade allt men lämnade kvar dem,och vad FAN maten tog vägen.
Med ontet i magen gjorde jag iordning mellanboendet så fint jag bara kunde (Dvs röjde undan alla syrranmonstrets piffiga shabby shique detaljer som en birma kan tänka sig välta ner) och sen satte jag och Kapten oss för att hämta dem små.

Det gick över förväntan. Otto i sin transportbur Katt lös. Hon låg inne med en imponerande fotsvett och ett jamande vi aldrig hört,men efter en stund verkade det ändå fungera och vi klarade oss ostrimlade fram till stugan med båda barnen i behåll:)


 Jag förväntade mig att jag nu skulle skriva ett nostalgiskt inlägg om hur mycket jag kommer att sakna Svenstorp och huset. Huset som såg ut som 7 resor när vi tog över det ,där vi har bott utan dusch toa och kök,i putsdamm och kyla.  
Sorry,, jag har inget?



 Jag har inga lyckliga minnen om hur fina middagsbjudningar vi haft här,hur detta var mitt första riktigt nya fina kök jag valde helt själv. Ja,det är nytt och fint,men inga nostalgier.
 De underbara kvällarna framför TV som jag aldrig kommer att glömma? Nope,,kvällar framför TV:n i vänta på något annat,vad det vet jag inte riktigt,jag har bara gått och väntat i 7 år.


 Vårt badrum och badkaret jag propsade på. JA DETTA kommer jag att sakna som fan. De underbara varma baden man får  i ett sådant är oförglömliga och kan inte mätas med ett riktigt kar,men det finns fler.

 Sovrummet där vårt första barn bli till,,,,nä så blev det aldrig. Inga små fotsteg i trappen,inga lyckliga väntans tider,,,bara ingenting. Jag tycker inte ILLA om huset,det har bara aldrig varit där jag ska bo? Nu har vi testat på hur det är att renovera ett hus från toppen till botten  bokstavligen talat, vissa saker 2 ggr,nu är jag redo för ett hus som kommer jag kommer överens med,ett med en själ jag kan känna.
 Det  var lite lustigt vilken inverkan flytten hade på Katt,som i vanliga fall är en riktig surfitta. Hon sökte sig till Otto för stöd och ville helst sova uppe vid huvudet hos Kapten (hans katt). Vi kan ju alltid hoppas att det håller i sig så vi har 2 katter istället för en +en huggbäver.

 Vi skålade för flytten igår,,knappt slut i huvudet någon av oss nä,,,
 Det är jätteobehagligt att bo i någon annans extremt rena och fina stuga,men vi har inget val riktigt,och jag ska spendera mina sista dagar med att städa den till perfektion när vi är ute därifrån igen malin,,jag lovar!!

 Och vilken stuga sen,,,det är så overkligt att få lov att vakna upp till harmoni istället för en massa måsten och suckande.
 Idag var det bara flytten av hojarna kvar,sen är jag helt utrymd!! Det enda jag kan sammanfatta detta med är fy FAN vad mycket onödig skit man har!!!


3 kommentarer:

Dahn-Ola sa...

Skönt att flytten tycks ha gått så pass bra, och hoppas att ni snart hittar ert drömhus (om ni inte redan har gjord det).

Catja sa...

wow....jag känner igen mycket av dina (era) känslor...vi har också bott i 'sånt mellan-hus' i tio år innan vi flyttade till Sverige för 6 år sedan...kommer mest ihåg de negativa känslorna (t.ex. grannar aaaarrgghh) men samtidigt VET jag att vi också har haft det bra ;)

Super att Malin ger er denna chans!
Toppen!!

Och dessa två snyggingar...Otto & Kat, de kommer att trivas, även om det kan ta lite tid för dem.
groetjes & lycka till!

Jessica sa...

Åh va härligt att detta äventyr äntligen dragit igång på riktigt. Vet precis känslan du gått med! Och känslan att "komma hem" :)