Sidvyer, senaste månaden

måndag 11 december 2017

Julbord med möllegänget 2017

Julbord,,det har en nästan negativ klang för många då det riskerar att bli lite tjatigt  i december för de som jobbar för företag. Personligen säger jag  "tacka och ta emot!" som egenföretagare  med en person i företaget blir det sällan firmafest och julbord,så jag  spinner  och myser var gång jag faktiskt lyckas hamna på ett! 
Jag bokade på Mossbylund detta året trots att det var allt annat än bra förra gången. Skam den som ger sig och det var defacto det enda som inte var fullbokat redan i början av oktober;) 
Ett nätt bord på 14 pers samlades så på kvällen i ett väldigt mysigt  separat litet rum som gav en härlig och privat känsla:) 


 Maten var väldigt bra. Det var INTE massvis med mat,något man är van vid på julbord,men det är ju verkligen inte nödvändigt. Syltor dopp, och allt  annat man tycker man "måste" ha som man faktiskt aldrig äter av  slapp man här utan man åt sig mätt på det lilla  och goda där fanns!


 Något som jag blev stormförtjust i var grönkålssalladen med chevré och mandel och  sen syrade morötter och palsternacka med julkryddor var helt underbara med. Älskar att det smyger sig in lite mer grönsaker på julborden nu,det blir ju sjukt mäktigt om man bara ska äta fett och protein.  Deras  kavring är hands down den godaste jag ätit ever!
 Förra gången vi  testade julbordet var  Janssonen så salt att det inte gick och äta,ej heller köttbullar och prinskorv och vi blev tillfrågade EN gång vad vi ville dricka sen fick vi inte mer på hela kvällen. Jag påpekade detta och denna omgången blev det minsann annorlunda! 8 vinflaskor senare och en bunke öl och snaps var vi sist därifrån ,mätta och lyckliga! Maten var grym,servicen likaså och  sällskapet var mycket glada;) Såhär ska det se ut och Mossbylund har tagit tillbaka sin glorie i våra ögon:)! Stort tack!



torsdag 30 november 2017

Nej,,jag blir inte smickrad.

 Så har det hänt igen. En vänlig kund meddelade mig att en tattoostudio i USA använde mina bilder för att rätt upp och ner kopiera.  Jag får ofta höra att jag ska vara smickrad över detta,att folk tycker det jag gör är så fint att de vill använda det,,

Smickrad är  så långt ifrån vad jag känner mig. Jag blir fan rasande och gör allt jag kan för att idioterna ska ta ner bilderna och fatta att det INTE är deras rätt att sno dem! De får fan sitta själva om kvällarna och rita  och fantisera ihopa sin kunders grejer och kan de inte det ska de inte tatuera. Det tar tid ork och energi att rita dessa sakerna om än att det ger mig  ett stort nöje när jag  gör det,men det betyder inte att någon annan har rätt till att bara sno dem.

Det underliga i detta är att han svarade att han hittat bilderna online utan någon copyright på dem så han tog dem och ville göra dem. Notera då vad han skrivit  i slutet,,copyright eyescreamtattoo?? 
Studion har bett om ursäkt och tatueraren sagt att han ska tatuera om ankaret så det inte liknar Christines mer(jaja,det får jag troligen aldrig veta). Det skrämmande i hela detta är att nu har Christine blivit kopierad TRE gånger,något hon inte är så nöjd med alls. 

Tänk på detta gott folk när ni går till en tatuerare: Ta aldrig med någon annans tattoo och kopiera,det är INTE ok på något sätt.  Gå hellre till en tatuerare som kan rita din helt egna tatuering,då vet ni att ni får ett konstverk och inte något som kopierats av många andra redan,för oddsen är stora att du inte är ensam om att vilja ha just den tatueringen. 
Over and out.





onsdag 29 november 2017

Peking för "lite" våldsshopping.

 Lilla Maritha och hennes vän Jeanette har flera gånger förr åkt till Peking för att shoppa trasigt billigt och bara uppleva Kina och detta året tillfrågades jag om jag ville följa med. Jag hade egentligen varken råd eller tid,men så vet jag också om att detta var en once in a lifetime chans att få den glassigaste billigaste restan till ett land jag troligen aldrig annars fått se,så jag hoppade på ! Torsdag morgon stod vi på Kastrup i samlad tropp med extremt tomma resväskor och våra loffigaste kläder på oss för att via Helsingfors flyga till Peking,en resa som dit från Helsingfors tar 7 timmar endast! 
 Eftersom det på Marita lät som att hela Peking är vintomt passade vi på att ta en flaska på flygplatsen för att liksom bottna så att vintarmen kunde säga adjö några dagar,,

 Förvisso hade det inte behövts då  jag smugit med mig en bag in box i bagaget ner,men det hör till att ta en vinare i okristlig tid på Kastrup,det är då man vet att semester är närstående.
  Det såg liksom  ut såhär på alla bilder jag tog de första timmarna innan vi kom till Peking och tidsomställningen kom till oss i full fräs och vi insåg att vi skulle vara vakna i 8 extra timmar och att semester inte riktigt är ordet man kan använda när man är på resa med dessa damerna i Peking!
 Jag hade förväntat mig en hel del inför denna resan och det mesta av det v ar INTE enbart positivt. Vi hade blivit skrämda med att det skulle vara fullt med folk,extremt trångt på tunnelbanan och svårigheter att ta sig in i landet,,. Väl där kändes det som ett avsnitt av langoljärerna,,tomt och fridfullt på den enorma flygplatsen trots att det var Fredag .
 Lite chockad över kylan där men ändå väl förberedda klädde vi på oss allt vi hade och satte oss på tunnelbanan och här blev min första fördom knäckt ,,det ni ser i bakgrunden på bilden är en tågstation,,jag fattade först inte,mn de extremt rena och fina  glasväggarna bakom Stina2 är där man går på tåget,som även det är väääldigt rent och fint! Hade förväntat mig mycket mer U-land när det gällde detta och blev smått positivt chockad!
 Efter många byten och hopp befann vi oss på hotel Paragon vid Beijing Railway Station. Det var bara att snabbt kasta ner sina väskor och flaxa ut igen för NU började allvaret,,vi skulle ut på de fruktade marknaderna för att shoppa efter en kort sightseeing !

 Vädret var extremt kallt men strålande,och smogen man blivit varnad för lös med sin frånvaro!
 Detta är alltså Himmelska fridens torg,eller en liten liten bit av den. Här får man plats med ca 7 miljoner människor (usch,minns jag nu rätt Madde?)  ,detta fick vi berättat av Madde som nu anslutit via direktflyg från London. Madde har då bott och studerat i Peking så hon kan språket och kunde förklara en hel del saker för oss om hur det fungerar där nere.



 i ena sidan av torget ligger alltså den förbjudna staden så det var bara att gallopera dit under gatan och gå genom några av dess portar. Trodde jag skulle tycka det var mer intressant än jag faktiskt gjorde  med den förbjudna staden,men så är den också endast en  rad med byggnader du inte får gå in i och  går utanför tillsammans med en massa Kineser som smygfotar dig för att du är  nordbo,något som var rätt mycket roligare;)   Det tog inte lång tid att  sightseea och efter en kort promenad genom Prinsens park bar det av till Silkesmarknaden för glasögonbeställning!


 Innan marknaden  tog vi en snabb lunch och här kommer en av de stora skillnaderna in i våra kulturer. Ställena kan se och vara hur sunkiga som helst,handfat som de diskar i ute i restaurangen, folk rökar inne trots att det är förbjudet,det spottas friskt på golvet av kineserna,ölen och drickan är varmt ,men MATEN är grym!! Madde beställde in något som vi kom att få flera gånger på andra ställen,en massa små rätter som alla kunde dela på och till min stora glädje var där väldigt mycket grönsaker och extremt välkryddat! Detta är inte på något vis likt "kinamat" som vi har i Sverige,något som faktiskt designats åt svenskar ,inget som har med kina att göra alls.Chili och peppar används friskt,vitlök,lök och en massa smakrika grönsaker blandas i härliga sötsura såser och man kan knappt sluta äta!

 Efter det rusade vi upp till deras favoritställe där de brukar handla glasögon och man scannar bara sina brillor sen får man genast reda  på vilket recept man har,det kollas lite snabbt av damerna är och sen går du LOSS på alla tusentals bågar där är! Jag tog en rada och en  annan känd designer och. jag blev av med  ca 800 kr på två glasögon md styrka,,något som kostade mig 4000kr för ett par hemma i Sverige:/  Vi var vid detta laget lite vinade (för att hålla oss vakna om inget annat) och vi gick loss på deras underbara solbrillor!!  En Günter,,,

 två Dame Edna,,,
 En Fantomen,,,
 En,,ja inte fan vet jag,,en  hippie med Struma?
 Lady GaGa
 Katy Perry,,,
  En spyfluga ,,
 Och Günter igen,,dessa hade jag svårt att låta bli men  ja,,det som känns helt normalt i Peking hade inte riktigt tagits emot med öppna armar här hemma. Där kan du få se allt mellan himmel och jord i form av mode men ALLA har nya kläder. Inte så kostigt när de kostar typ  30-60 kr st för  allt från jackor  till jeans!

Efter det besökte vi jeansstället  och det ni ser Stina2 bakom ÄR deras provrum. De hänger upp ett skynke i ett hörn som de håller medans de glor ner på dig och efter en liten stund glömmer de liksom bort vad de gör och  jag stod sedemera och moonade fisken för hela varuhuset. Bjuder jag på.
 Vi gick ner till ett liiiitet litet hak precis vid ingången för att vila våra fötter och  titta på fan om de inte hade vin! Riktigt gott vin dessutom och jag blev lite förvånad över vinglasen?! Du kan betställa vin på vilken svensk restaurang som helst  men få skitfula tyskglas att dricka ur,,här på liknelsen till ett sunkigt  Sibylla där de har en sorts vitt har de skit sjussta vinglas! Man blir konstant förvånad över detta landet!

 Efter det var det dax att gå till kvällens restaurang och vi vandrade några kilometer på dödens trottoarer innan vi kom fram till stället där  restaurangen skulle ligga,,och den var borta. Vi vandrade sen ytterligare en halv kilometer till där nästa borde varit ,men den var mörk och stängd. Tydligen är det ett fenomen här,det som är öppet ena året kan vara stängt nästa och man får söka nya hak. Vi vandrade in på en shoppingata som såg lovande ut och tillslut hittade vi Annies,det vi letade efter först. Då hade de tydligen bara flyttat en bit längre bort och våra reiseleiters blev  lättade.
 Dödens trottoarer kräver en förklaring. De är inte så väldigt upplysta utan man får nöja sig med det lyset som kommer från  affärerna  och lite random gatubelysningar. De har "gratiscycklar" som man kan ta och ställa ifrån sig lite överallt   och såklart kommer det då att finnas skit många på populära ställen. Inte ett problem,när de inte får plats staplar man de bara i högar ovanpå de redan parkerade,så någon slags ordning finns där absolut! De står dock lite si sådär när man kommer traskande och kombinera då det med deras elmopeder som de kör i full kareta på trottoarerna UTAN ljuse,,,ja då förstår ni. Helt tysta och vana vid att Pekingborna  ser dem satsar de på en som om ingen morgondag finnes och mammAnn fick nog byta kalsonger efter den kvällen för hon var den som de siktade på mest! Kan vara det vita håret som fungerade som ledstjärna för kinesiska  mopedister.
 Väl inne på Annies satte jetlaggen in,,det var varmt,vi var oändligt trötta och hungriga och  det slokades lite här och var .
 En italiensk restaurang i Peking är inte det vanligaste att se och maten var toppen  och här fik vi faktiskt beställa själv kom jag på! De hade minsann ett riktigt gott rött vin som satte piff på kvällen och hjälpte med slokandet i ca en timma.
Jag valde en sparrisrisotto som var grym och sen var det bara att packa ihopa sig för att vandra den långa vägen hem igen  för att sen DÖ på hotellet i min pygmeéstora extrasäng.

 Tidigt som fan dagen efter var det frukostdax för att fylla på depåerna och försöka få rätt på magens uppfattning om var den är i dygnet. Frukosten var minst sagt udda om än väldigt bra. En kringbyggd innergård med tak högt högt uppe tjänade som toppenfin frukostsal,men kallt som fasen då de är rätt kassa på att liksom isolera vissa byggnader från den bitande kylan ute. Kaffet var drickaljummet när det kommer ut från termosen men gott!Inget alls att klaga på där,och efter första dagen gav jag upp att försöka hitta något som liknar svensk frukost och gav mig på stekta nudlar och  wokad pak-choi som var SKITGOTT!! Notera fönstret uppe till höger hörn,,

 Om man är som jag kan man alltså passa på att moona frukostbesökarna,något jag förstår är en tradition hos vissa av Maritas vänner här nere? Man vill ju inte vara sämre så jag tog den barntillåtna varianten och körde hårt!
8.00 gick bussen från hotellet till muren som ligger. ca en timme bort med bil .
 Vi hade fått hör att det var kallt som FAN där uppe (mycket högre upp än Peking) och klädde på oss alla våra loffaskläder vi hade med oss!
 Här vet jag inte vad fan som hände för väl  uppe vid själva  uppstigningen till muren fick jag veta vilken typ av linbana det var som tog oss upp till muren,,det var INTE en stor trygg linbanevagn som jag hade sett för mitt intre utan  en ranglig jävla skidlift med dödens fotpinnar och ångest till trygghetsbälte man fick hoppa på i farten!! Jag hade ca 2 sekunder att ta in detta innan jag liksom puttades ner i en stol med min rygga klämd i min famn och telefonen tryggt i min jacka. Minns inte ens att jag tagit denna bilden  och fattar inte på några villkor varför jag ser så jävla glad ut,jag skakade som ett asplöv hela vägen! Höjder tillhör inte favorit-temat och Chatis får ursäkta om hon hade bit i armen efteråt,,men upp kom vi!

 Som ni ser på denna bilden blev det bara värre och värre tills man abrupt  hoppade av eller slets av i farten av två väldigt vana killar,,,vill säga att det finns andra ställen på muren man kan besöka där min inte behöver ta dödens linbana upp om ni som jag inte riktigt ser det sitta,,men de har inte rodel på nedvägen!!
 Väl uppe hade vi några timmar på oss  och jag började seriöst undra vad fan jag gjorde här uppe,,höjdskräcken gjorde det extremt jobbigt och muren i sig själva är inte en direkt handikappanpassad byggnad. Här är inget trickfotat ur  knäpp vinkel ,det är liksom såhär brant det är! muren tiltar och jävlas också och ditt balanssinne får sig en rejäl omgång. Jag ville krypa hela vägen men jag vet att om man bara biter  ihopa vänjer sig hjärnan efter ett tag och höjdskräcken kan dra åt helvete.



 Ett tag tänkte jag smuggla med mig en bit av muren men jag kom på att nationalmonument får vika för viktigare grejer som  smink och kläder när man ska utnyttja de 23 kilona per väska man får flyga hem med.
 Ja,många gånger undrade jag om vi någonsin besökt en turistattraktion och betett oss,,värdigt? Svaret är väl nej,vi hade kunnat fotobomba Maos lik om vi bara blivit insläppta,,,troligen ren tur att det inte blev av.




 Tänka sig att här red man på små små kinesiska hästar mellan vakttornen,, med tanke på att det oftast är isigt här uppe på natten måste de haft dubbadäck på dem för att inte bryta nacken av för många vaktekipage?
 Vi såg till att ta med vin för att kunna skåla in muren också,ett måste i denna följetången av "vart kan vi hitta vin-vart kan vi hitta wi-fi" äventyret.




Efter ett par timmar stegade vi upp på samlingsplatsen för  att fika lite och  glo på särlingar som inte kunde köra rodel.

 Till fikan tog alla med sig sin egen färg på dricka,,jag tonic/rosé,chatis vodka,mammAnn handsprit,Marita vitt och Lisa ren rosé.
 Efter att vi skrattat så vi gråtit där uppe på samlingsplatsen kastade vi oss ner mot rodeln,vissa ängsligt ,vissa jävligt hieda!
 Har velat testa rodel i massa år nu och lite udda är det att det skulle ske från den kinesiska muren,men jag tar vad jag får och den 1,7 kilometer långa banan hade varit hysteriskt rolig om det inte varit för,,,kineser på spåret. Som en fotnot måste ni titta förbi sälungen med Rayban och kolla på sektmedlemmarna som också de skulle ge rodeln ett försök! Håll i Kjolen Berta så du inte förkyler fisken!
 Tyvärr gick det i snigelfart ner för en kinesiska hade fått för sig att hoppa av,sen mitt i allt hoppa på igen,,livsfarligt och idiotiskt men föga förvånande.   Nåväl,nu var det dax för sidenmarknaden och bussen släppte av oss vid entrén. Marknaderna är inte riktigt som man föreställt sig heller,,såhär rent var det överallt och det är mer som ett exklusivt varuhus förutom att alla står och vill hojta in dig i deras affär. Väskor schalar,skor ,klockor,,ja allt kan du handla här FÖRUTOM vanliga kläder (vanliga för mig) så det slutade med att de loffaskläderna jag kommit i fick tjänstgöra hela resan!  Kineser går IKKE i urringat och  ska du köpa jeans KANSKE du får tag på skinnymodeller,bootcut kan du glömma,det vet dem inte vad det är.Längder kan vara riktigt svårt med  och passform,,jaja låt oss bara säg att är du byggd som en kort  tvåtumfyra   kan det vara att du hittar ett par jeans,annars får du  köra på det lokala modet med fodrade långkallingar.
 Än en gång slog vi bara följe med Marita och utnyttjade deras kontakter. Visst kan du köpa skor uppe i varuhuset men om du känner till lite hur man ska göra så ber du om att få se de bra skorna. Då blir du ledd ner genom bakgator och branddörrar,källare och privata utrymmen,kök och trapphus  och när du är helt övertygad om att du ska bli våldtäktsrånad så kommer du fram till ett rum där du har alla skorna uppställda till specialpriser,prutade och klara. Pruta SKA du alltid göra,men när man då får tag på dessa små guldutrymmena så slipper du det.
 Det tog några timmar där nere och jag kom ut med två par UGGs och ett par Addidas för 580 låtsaspengar(gånga med 1,4) i sjukt bra kvalitet.Marita går lite längre än så kan man säga.
 Kan de smygfota kan vi,,,slutar aldrig att förbluffas över vad man kan få se där nere!
 Vi besökte även ett hemligt väskställe där man pratar tyst och  inte eg får vara så vi skippar bildbevisen för detta  och där gick det inte fort kan jag säga! 10 shoppinggalna damer  bland en hög med exklusiva väskor som bara skrek efter en tog några timmar och väl ute därifrån var varuhuset STÄNGT!! Hahahah flexade lite med apan när Reiseleiter lite panikartat utbrast att de stängt in oss ,det var nedsläckt och folktomt  och ingen verkade veta vart fan man isåfall gick ut!  Tillslut hittade vi ut genom skynkena de hänger för dörrarna för att stänga ute kylan. Detta var en rätt udda grej för man hade inte vetat att man skulle eller fik gå in genom dem,men det verkar vara så ingångarna ser ut där,,inte stora och pampiga utan mer som ingången till ett fryshuslager eller så.
Nå,vi blev tipsade om en restaurang som låg på andra sidan gatan och gav oss dit . Det såg lika sunkigt ut här och lite som att komma in i en etta där 10 pers bor ,ombyggd till restaurang,men än en gång överväldigade maten oss!

 Även där hade de vitt vin,Kinesiskt dessutom och vi blev varnade,,detta skulle smaka skit. Ah tänker jag ,ta skiten dit man kommer eller vad man nu säger och hällde glatt upp,,och det var grymme!
Här var glasen dock upptagna s vi fick ta andra lite mindre traditionella men vid detta laget brydde vi oss inte.  Inte heller här hade de toaletter utan skickade alla tvärs över gatan till marknaden ,,som nu var stängd,,,  lite panik är det en offentliga toaletter finns faktiskt lite överallt och då kan vi passa på att ta upp det ämnet. De har ju inte toastolar som vi utan en porslins-ståplats med hål i golvet. Detta skrämde mig enormt till att börja med men efter att ha använt detta EN enda gång insåg jag hur renligt det eg är. Man rör aldrig vid något med själva kroppen,men  bara ställer sig. Ta ALLTID med toapapper själva,sen kastar man det i papperskorgen som alltid står där inne  och fastän det faktiskt luktar mycket så är det väldigt städat överallt för det mesta,dvs dörrar och handtag mm är RENT!  De har ALLTID handfat med tvål för att tvätta händerna  och jag kände mig inte en enda gång skitig. Knasigt men så är det! 
 Reiseleiter beställde in en hög smårätter och även här var maten grymme!


 Dessa bönerna fick vi varenda gång vi åt inhemskt och de är bara knasigt goda!
 Vitas tunna pommes släng er i väggen!
 Efter middagen våldsåkte vi tunnelbanan hem och skrikkissade på hotellet!Tunnelbanan var för övrigt  så otippat enkelt och bra skyltat   att jag nu efter denna gången nästan vågar säga att jag kanske skulle kunnat hitta där själv med kartor och en massa förberedelser. Det kostar 3 låtsaspengar att åka   och det tar du dig ganska långt på  i stan! Det hade gått bra tills det inte gått så bra och du måste fråga ngn om vägen,,då är du lost för ingen pratar engelska.
Vi tyckte vi d detta laget att vi var färdigjetlaggade och att vi hade koll på läget så vi klädde på oss våra sjukt sexuella morgontofflor och drog ned i hotellobbyn för att ta en drink. Detta är nog enda stället du kan få det på och även här är det knappt,,bartendern ser förtvivlad ut så fort du beställer ngt från listan och hon kan bara göra en och en ,men det ÄR drinkar!
 I ett land som i övrigt är sjukt billigt kostade det ni ser på bordet här ca 800 låtsaspengar!!!
 Notera deras gedigna glasutbud,,kan vara därför hon är förtvivlad när man beställer mer än en grej per person,,det går helt enkelt inte att fixa(vi var ensamma i lobbyn)
 Madde beställde en pina colada och den var,,,något skiktad!! Hahahah hur mye hon än rörde hände det inte mer än såhär ,lite som ägg och olja!!
Efter detta  tyckte vi det var en bra idé att sitta på rummet och gå genom livets allvar,,,till kl 3.00 på natten,,,
 Det beslutet visade sig inte vara det bästa dagen efter då det var dax kl 8.00 igen,,nu skulle vi kolla på pandor och se om marknaden i den delen av staden fortfarande var öppen.
 Vissa var ju pigga som en lärka till skinnad från oss tre superkråkor som funderade på  om vi skulle eller hade spytt,,

 Det blev jag ,Stina2 och Lisa som guidades genom Pandadelen av Peking zoo  och det var rätt skoj att se björnatofsarna om  än mest för att ha gjort det liksom.

 Hittade en enorm måsörn på vägen ut som såg ut ungefär som jag kände mig,,stor dryg och lite sjösjuk. Kan fåglar bli det?  Nåja,,
 Så,intet ont anande åkte vi till en väääldigt oturistisk del av staden MED resväskor att stoppa all vår shopping i och eftersom de marknaderna de brukar gå på stängs ner en efter en  hittade dem en sista som skulle stänga denna veckan  och därför hade total utförsäljning,,och jävlar i hoppet. Här fick man veta att man levde.
 Detta var ungefär hur jag tänkt mig. hela  resan skulle vara  och jag är så glad att det i efterhand bara var en dag det var så!  Det var SMOCKAT Med folk ,varmt som ett helvete,en ren labyrint av små små gångar med desperata försäljare som hade en eller två anställda som skrek ut att de hade utförsäljning ,konstant. Vissa hade megafoner,,vissa kunde sätta sina megafoner på repeat,, bakfull,lite illamående och fortfarande jetlaggad var detta,,,så nära helvetet man kan komma.liiiilla ljudprovet
 Nå,Marita låter sig inte stoppas av en liten bakfylla och lite ilskna kineser,hon kastade sig in i vimlet,prutade så inget snett litet öga var torrt och lämnade mången förkrossad försäljare i kölvattnet!
Det slutade med att vi bad om ett par timmar till där inne  när vi väl kommit in i  sjöslaget och fyndade mången bra sak! Tyvärr var de extremt kassa på ens de med grundläggande orden på engelska och ville inte ens teckenspråka med skostorlekar så jag missade 2-3 av de fräsigaste skorna jag sett på länge.

Efter detta åkte vi tillbaka till pärlmarknaden för att äta och fortsätta shoppingen och då märktes det hur mycket energi som gått åt. Jag var svimfärdig på riktigt och mina fötter vrålade åt mig att sätta  mig ner för helvete.Vi tog mcDonalds och att beställa där går ut på att peka på plastade menyer för inte ens dem kan engelska,,vi det laget hade jag serverat mig själva om de inte fattat,det hade inte rört mig i ryggen om de blivit upprörda. En BigMac har aldrig varit så himmelsk som den dagen.

 Efter det pausade vi lite oftare nere i källaren för att inte helt tappa flowet och  den enda baren i hela byggnaden  vid foodcourten gick massa plus!

 På kvällen när vi dumpat våra väskor som vid detta laget var fullproppade ,vandrade vi iväg rätt långt för att se om vi hittade en ny restaurang och det blev ett hipphapp beslut när vi blev inslängda på ett ställe. Det visar sig även det vara en fullträff!





 Musslor som såg ganska freaky ut men som var himmelska!!!  och ja,,det ÄR könsorganet som sticker fram,det finns inget snyggt sätt att omskriva det,men ett välkryddat könsorgan är mat det med!
 Fläskkött i sötsur sås och de sedvanliga bönorna kryddade till tänderna med en jäkligt udda blommig sichuan peppar som var masssssa god men som fick dig att känna som kolsyra exploderat inuti din tunga! Magiskt gott när man visste vad fasen det var.
Det gick väldigt lätt att somna den kvällen och vi sov som små änglar tills det var dax att ge sig ut igen på jakt efter ännu mer saker! 
 Ville passa på att vis a att man kan sälja apelsinjuice i vanliga trista tetrapack ELLER så kan man sälja den i sjukt coola sjungande jukeboxar med discoljusen,,det senare tycker jag ger apelsiner en mycket häftigare status i samhället och kommer hädanefter inte att ta emot någon pressad juice utan att någon åtminstone trallar något medans den hälls upp.
 Man har även små karaokeboxar så man kan dra av en låt innan jobbet eller efter och på så vis stressa ner lite,,vem behöver inte sjunga NewYork NewYork innan man tar tag i dagens arbete liksom ?
 Det var sista dagen och vi hämtade våra glasögon vi beställt,,jag gick lite nuts  och valde ett par Dame Edna brillor med styrka ,för nu går det,man behöver inte stå el falla med det beslutet,de är så billiga att det funkar oavsett!
 Sen de lite mer officiella Prada brillorna.
 Älska reklamen på deras kalsonger för större män. Storlekarna här är ju  lite missvisande  för xl är typ jag,,sen får de som räknas som lite större än jag ha xxxl  och som ni ser är det bara vita  amerikanska privatdetektiver från 60-talet som behöver storlekarna större ;)
 Familjen Nilsson Jönsson svepte genom varuhuset som en storm av effektivt prutande och de lämnade ilskna  försäljare efter sig till höger och vänster. En riktigt bra piké  Ralph Lauren kostade tillslut 50 yon här,, de startar på ca 4-500 sen är det en dans som ska göras,hår som ska slitas,förklara personlig konkurs och sen när d går där ifrån säger de tillslut ok.  Vänj er vid detta,,
Vi avslutade på Pärlan där vi spanat på saker i 3 dagar och skulle liksom rensa upp  efter oss för att sluta de sista dealarna. 
 Jag hade spanat på en kort Para Jumper  några dagar nu och de var svåra som fan i den butriken  och efter att ha gått ner till 900 yon HÖJDE de priset till 1000 yon sista dagen,men jag ville verkligen ha den så jag sket i   dansen och gav mig till sist. #Nöjdkvinna77 kommer aldrig att frysa igen

 Vi fick dränka förlusten i en hink med vin  efter detta och  toppade detta med Bobocorn,en slags sockrade popcorn med smak,,som är otippat skitgoda!
 Även inhemska  snacks med kycklingsmak testades,även de jäkligt goda!
 Efter det SKULLE vi inte handla mer men snubblade över en butik som hade total utförsäljning och snubblade på målsnöret även där. Hittade en Pradaväska som var i magisk kvalitet för 150 yon. De andra säljarna runt om var smått ilskna och blängde ut hon som sålde.
 Efter att Maritha länsat stället på pälsponchos och sminkaffären gjort sin största försäljning ever  fick vi hjälp av  Alicia i sminkaffären att få  hem alla väskorna. Det är enkelt med tunnelbana men meckigt med alla väskorna,dels för att allt scannas i röntgen när du går ner och dels för att du har ca 5-6 sek på dig att hopp in och ut ut ur ibland smockade vagnar och man vill INTE bli kvar på tåget ensam.

 Taxiar i Peking är inte som våra.De tar FOLK,inte väskor. Ja visst,det låter ju vettigt. Vi kunde dock inte sätta väskorna på tunnelbanan och ta taxiar själva så Alicia ringde två vänner som körde oss för 20 yon;) Vi tryckte in oss med  allas väskor och kassar i knäet så mycket vi bara kunde och så fick resten ta tunnelbanan utan lika många väskor var det tänkt. Så blev det inte.  Att ta väskor i taxiar  vill de inte men 6 vuxna kvinnor i ett baksäte,,inga problem!!!
 Efter att vi kastat av oss denna skörden flängde vi ut på T-banan för att se Hutongerna och äta på resans sista ställe,Mr.Chi´s ed hans berömda dumplings.
 Hutongerna är Pekings äldsta område och numera det chiquaste  med många barer och restauranger . Här kan ett liiitet hus på 50 kvm utan indraget varmvatten och ingen toa kosta vansinniga pengar. En bekant till reiseleiter ägde ett lite större på 100kvm med pytteliten innergård och hon hade blivit bjuden 9miljoner yon för det,,hon hade bara blivit förnärmad,det var väldigt lite pengar tydligen;)
 Här tramsar vid oss vid kinesiska innanhavet,,eller eg en damm ,men när ökenbefolkningen intog Peking och kom fram till dessa dammarna trodde de att detta var havet för de hade aldrig sett så mycket vatten på en gång!

 Hutongerna är väldigt mysiga och hit bör man komma om man vill uppleva mer av det turistiska Peking . Här har du bron för evigt liv (10tusen år enligt kineserna)  och går man över den så får man evigt liv,,så nu  blir ni inte av med mig på ett tag.

 Hundar är inget man ser så mycket av,och nej,det är inte för att man ätit upp dem,det är för att det kostar så mycket att ha hund i Peking. ca 6000 kr om året kostar det med hundskatt så  de är väldigt  sparsmakade och det är väl ganska bra tycker jag. Däremot var det vidrigt att gå förbi de få djuraffärerna som fanns här,,ägarna satt och rökte  bland katter inträngda i små plexiglasburar utan någon stimulans alls,,jag ville bara spy. Djur är bara djur och inget man behöver älska som sina egna barn. Detta ämnet lämnar jag här för jag klarar inte av att tänka på det utan att gråta.




 Mr Chis hade målats upp av stammisarna som riktigt magiskt och än en gång skrattar man åt hur  missvisande ytan är för dessa restaurangerna.
 Här inne är ca 4-5 bord och inte mycket mer,,
Såhär ser det ut precis vid ingången  och det är liksom inget ovanligt. Toa finns inte heller ,det får du gå runt kvarteret efter och förvänta dig en offentlig toalett utan väggar mellan båsen. där kissar man lite ihopa,diskuterar vädret och  utbytar recept typ.
 Reiseleiter beställde igen och det var verkligen väldigt gott alltihopa!



 Dumplingsen var grymma och efter att madde visat oss hur man blandar soya vinäger och chilipasta i skålen man får så fattar man lite hur man ska äta dem!
 En rätt med bara griskött och små små chiliar gjorde mig glad att jag valt en öl istället för vin!  Maten här håller samma styrka som vilken thaimat som helst så radera era fördomar om kinesisk mat som tråkig,den stämmer inte alls!
 Den enda restaurangen vi besökt som hade någon alls rätt som liknar kinamaten hemma var just mr Chi´s . Friterade räkor och friterade bananer i  smält socker  var väldigt  likt det här hemma,fast gott,tunn frityr och socker,,inte sirap. En liten skål med vatten  stod brevid som man fick doppa bananen i och på sätt stelna sockret!  Mycket gott och även den enda efterrätten vi fik på hela turen,något som inte behövs här alls,man äter inte på samma sätt. Pinnar är det enda sättet och det gör att du får i dig maten i små bitar och magen känner sig nöjd efter de 5-7 rätterna man alla delar på.

 Här ser ni vad jag menar med att tunnelbanan är ren och fin,,varmt och skönt,tyst och lugnt,inget springande och hetsande för tågen går var tredje minut. Inte heller fick man en enda gång känslan av att man var trängd,otrygg eller sexuellt utsatt. Din telefon var trygg i bakfickan för ingen var intresserad av den.  Det var,,utomjordiskt på något sätt. Folk  går in i en och du gör detsamma med dem men ingen bryr sig ,det är så naturligt på något sätt här att man snabbt faller in i  sättet de ungås offentligt med varandra. Ja visst tittar de på en för att ma är  annorlunda,men inte på ett påträngande sätt,de bara konstaterar  och o de  tycker det är värt det,fotograferar en. inte heller det är jobbigt,det bara är.
Man får dock inte poledansa på T-banan,något som besvek lite:/ Här har man övat,,


 Slagna hjältar tog en tom tunnelbana hem för sista gången och jag insåg att jag nästan skulle sakna detta  alienstället med alla dess specialiteter.


Den kvällen  kastade vi våra loffiga kläder,rensade prislappar,lådor,stuvade,förhandlade vägde och gjorde ALLT för att tömma åtminstone EN bag in box  som vi tagit med. Snål som en smålänning vägrade jag att slänga 2.det är höjden av motsägelse att köpa vin,flyga det till Peking för billig shopping och sen kasta det för att man handlat just billigt? Nej nej,jag vaccumförpackade de 2 återstående påsarna och  stuvade ner,landade på 22,8 kilo och kände mig rätt nöjd med det;)  Jag lyckades dessutom bara få en resväska fylld så min extra  som var bokad på hemresan fick Marita,och jag vet fasen inte hur det skulle gått utan den för henne!! hahahahah shopping är som en OS-gren för henne!


 Tidig morgon dagen efter stod bussen som skulle ta oss och våra många väskor till flygplatsen . Det var skönt att bara få slappa i en buss och inte behöva ta  tåget med allt vad man packat på sig och 45 minuter senare stod vi på flygplatsen i god tid för att checka in och gå genom  värmescannern,passkontroller (3) och säkerhetskontroll.


 Vissa var mer exalterade än andra;)


 Det syns inte här men poliserna har blåljusen på axlarna som blinkar ;) Vi undrade lite förstrött om de tjuter om de börjar springa också. Som en fotnot till detta berättade Madde att ambulanserna kör på taxameter här i Peking och  det kostar så mycket att folk oftast tar taxi till sjukhuset istället,så därför hördes det ytterst sällan sirener. Inte heller lät polisbilarna ( de få vi såg) för  de körde alltid med sirenerna på förr oavsett om de bara skulle fika,så tillslut flyttade folk inte på sig och de var tvungna att sluta med det.  Trafiken i Peking är  tät men tyst,,Rom var rena mardrömmen jämfört med  Peking och det är ändå så otroligt mycket större här.
  det tog 8 och en halv timme hm,något som sög,,1,5 timmar mer än på vägen dit men motvinden var hård och det resulterade i att vi blev sena som fan till vår connecting flight från Helsingfors . Detta insåg vi redan på planet då det blivit lite försenat att lyfta med och  när vi väl landat och gjort universums långsammaste intaxning till gaten  SPRANG vi gatlopp genom Helsingfors  fantastiska  flygplats . Det var mer som bowling och jag ångrade bittert att jag tagit en vinterjacka för arktisk kyla på mig medans jag öste asiater till höger och vänster med min fria hand. Väl framme vid  säkerhetskontrollen såg kontrollanterna på. oss att vi var stressade och gjorde sitt sämsta för att vi inte skulle komma genom snabbt. Ja g hade köpt risvin till Kapten i en vacker paket ,plomberad på Pekings flygplats ,,den behandlade de som en läckande plutoniumkälla,röntgade 3 gånger,gav den till den långsammaste kontrollantpraktikanten där fanns. Jag stod och hoppade på plats,högröd i ansiktet och smått skakande. En enorm finne(som jag antar var säkerhet där)  vandrade fram till mig och undrade hur det stod till med auktoritär röst. Jag var vid det laget så uppstressad att jag troligen såg ut som värsta drogsmugglaren på speed och började bli förbannad.  Efter att de var tvungna att bryta plomberingen,öppna paketen som gick sönder och ta ut stenflaskan inuti för att separat scanna den och  sniffa på den i en timme (jaja,3 minuter) så tog Patrik ,säkerhetskontrollanten ytterligare 5 minuter på sig att stoppa ner den i en ny plomberad påse och klistra igen den. Jag VET att de gör det på jävelskap,men  vad kan man göra! JAG var sist av oss alla därifrån och nästan först in,,för ett jävla risvin!!  Nå vi hann med goda mått tillslut och vi satt på  planet från Helsingfors  10 minuter senare med stressvetten sprutandes ur öronen! Kapten hämtade oss på Kastrup och någon timme senare landade jag i min vardag igen,,,ren och skär kärlek att få komma hem till min familj och min säng!!

Peking var inte alls vad jag trodde utan så så mycket enklare på många sätt. Jag VET inte om jag åker igen,det får man ta om frågan kommer igen och 8 timmars flighten är glömd ,men jag rekommenderar det verkligen för det ger oss ett perspektiv på hur vi har det här hemma och hur de får sin vardag att funka där,inget bättre inget sämre när alla summor är ihoparäknade.